Milton min Milton

Att älska någon så mycket är jobbigt. Att ständigt behöva vara orolig. Jag vet inte vad jag skulle ta mig till den dagen det plötsligt händer. Tankar som att: kanske ramlar sängen ner(Milton är under sängen) eller att i huvudtaget släppa honom lös ute trots att jag vet att han aldrig skulle försvinna finns endå alltid tanken där. Jag älskar hundar jusst därför att dom blir en familjemedlem och dom finns alltid där och irriterar inte en det minsta. Utan bara är tyst och tassar runt och ser söt ut. När jag är ensam hemma med Milton är det inte att vara ensam utan jag pratar med honom som om han vore en människa. Puss på dig my dear.